Min kompis Frida skrev om detta med att leva som sambo. Om de är en kvinnofälla. Jag vet inte om jag har svaret. Men jag känner igen hennes tankar. Även om min man är mer pedant än mig så är det ändå som en fälla. Eller så är det märkligt att från att ha levt själv, gjort det mesta själv och nu leva med någon annan. Eller så är jag bara egoistisk, otacksam o dum. För hur hittar man rätt, hur hittar man sina roller, hur lär jag mig att hitta min plats? Så många frågor. Så få svar. Ensam och samtidigt fånge. Med mig själv.