Tillbaka till vardagen

Maken jobbar natt. Första skiftet sen N föddes. Så nu är han tillbaka till jobb vardagen och vi ska hitta en vardag. Tid för lite rutiner känns det som. Kan nog va skönt o nyttigt för oss alla. För under den senaste en o en halv vecka  som gått så har de känts här hemma som om vi skulle behöva lite rutiner. Hade en del planer för denna vecka som inte blev av. Måndag o onsdag denna vecka trodde jag att ångesten släppt för jag mådde bra ända in i själen. Annars är de en kamp. På dagarna är jag fylld med så mycket oro, svartsjuka och ensam. Och om nätterna är de oro, ensamhet, besvikelse och trötthet.

(null)

 Två trötta systrar som sover som bäst vid varandras sida. Lika o olika på en o samma gång! Så älskade! ❤️

Mina tre senaste

Mina tre senare favoriter på pinterst är dessa tre;

(null)

En cool frisyr! Känns som läge för den! 

(null)

Alltså det kliar i mina målar fingrar. Jag vill gå loss på våra köksstolar. Röda kökssstolar är drömmen. 

(null)

En mysig belysning till altanen nu när altantider närmar sig. 

Vart hittar ni inspiration?

I väntan på...

De gnager och skaver i mig. Ångesten har mig i sitt grepp. Vissa delar har släppt medan andra delar har förstärkts. Och de är just det sistnämnda som gör allt så svårt. Smärtsamt. Att de inte blir bättre. Så som de blev förra gången. Visst vill jag jobba med det. Men trodde aldrig att de skulle vara såhär illa. Visst tiden har inte gått så länge. Men ändå. Så är de en kamp. Hela tiden. Även om jag nu är bättre på o släta undan det. Dölja det. För de påverkar på ett annat sätt än innan.
  (null)

(null)

Delar av familjen. Älskade familj. Ni som är mitt ljus i allt de där mörka. Kärleken. I alla lägen. Men speciellt:
Älskar ni mig som mest när jag som minst förtjänar det!  Och det är jag er så oändligt tacksam!