Maken jobbar natt. Första skiftet sen N föddes. Så nu är han tillbaka till jobb vardagen och vi ska hitta en vardag. Tid för lite rutiner känns det som. Kan nog va skönt o nyttigt för oss alla. För under den senaste en o en halv vecka som gått
så har de känts här hemma som om vi skulle behöva lite rutiner. Hade en del planer för denna vecka som inte blev av. Måndag o onsdag denna vecka trodde jag att ångesten släppt för jag mådde bra ända in i själen. Annars är de en kamp. På dagarna
är jag fylld med så mycket oro, svartsjuka och ensam. Och om nätterna är de oro, ensamhet, besvikelse och trötthet.
Två trötta systrar som sover som bäst vid varandras sida. Lika o olika på en o samma gång! Så älskade! ❤️