vardagsstund.blogg.se

Del 1 av flera.

Jag vet inte om tiden är inne. Kanske ångrar jag mig igen. Raderar. Vem vet. Men nu får de vara värt ett försök. 

Jag är inte gjord för att vara gravid. Inte heller är det enklare av att livet har relationer som är komplicerade av olika anledningar. Så sedan ett tag går jag hos en psykolog. Skrämmande. Men otroligt nyttigt för mig. Jag växer långsamt med att börja med o se saker hos mig själv. Inte skylla på andra. För de är lätt. Men jag måste hitta mitt sätt. För att orka leva. För just nu är jag inne i en depression. Vägen tillbaka till en mer balans är lång men finns där. Jag känner en gnutta hopp. I alla fall i skrivande stund. 
Fick en depression förra gången med om än annorlunda. Men jag är skörare än vad jag själv vill lyssna till. Men för att hålla ihop behöver jag lyssna till mig själv... så de är en del av den resa jag gör nu medan de ekar tomt här inne. 

Tystnad

De råder tystnad. Här. I verkliga livet. Inom mig. Orden är spårlöst borta. Jag har liksom fullt upp med att finnas till. Vill helst sova. Konstant trötthet. Och så detta illamående. Jag är slut. Tar en paus. 


Hon gör mig till en bättre människa

Min lilla tjej. Hon som får mig att bli till en bättre människa. Hon som får mig att kämpa istället för att ge upp. Hon som får vilken grå och motig dag som helst att ändå fyllas med solglimtar. Hon som lägger all sin tillit till mig. Och jag vill ge henne allt det bästa. Allt jag kan förändra till det bättre för hennes skull vill jag kämpa för. Jag vill vara hennes trygghet den som hon vill ska torka hennes  kinder och den hon vill dela sina skratt med. Än så länge. I framtiden vill jag varachennes mamma. En klippa som hon ser på med trygghet.