Ett årsdagen

För ett års sedan idag mötte du dagens ljus för första gången! Älskade barn att dela livet med dig är en fantastisk gåva. Du lär mig om envishet, att aldrig ge upp, vara nyfikenhet, att skratt förlänger livet och att kärleken är oss i mellan är oändlig! Grattis på 1 års dagen ❤️


(null)



Del 3 av flera.
 
 
På vingliga ben men ändå fulla med nyfikheten och vilja att upptäcka tar hon sig an världen. Det smittar. Att få se allt ur annat perspektiv. Ta på sig glasögonen att se saker på nytt, våga ge sig hän och nyfiket, envist och glatt ta sig an det som kommer. Även om man inte lyckas vare sig den första eller den tredje gången. Men det ska gå. Lite så är livet även för oss vuxna. De är sällan spikrakt men det går framåt. På olikasätt. Även om framåt innebär att man faller ner i grop. Jag har gjort det. Än en gång. För min senaste diagnos är. REUMATISM. Kanske går det över, kanske stannar det för alltid. Vi får se. Vi får ta det en vecka i taget. Försöker stänga av oron. Det hjälper inte. Inte just nu. Framtiden ger det framtiden ger och så får vi se. 
Men just nu känns det lite övermäktigt på insidan. Lite som om en följetong där den som bestämmer inte bestämt sig för hur det ska sluta. 
 
Framtiden. Så oviss. Så skrämmande. Så spännande. Alltsammans på en och samma gång 
En längtan
Jag har alltid älskat och skriva men har under de senaste 5 åren tappat det. Letar efter orden. Efter längtan att höra tangentbordet smattra. Låta drömmar, fiktion och verklighet tillsammans skapa ett sammanhang där och då. 
Försöker hitta orden med hjälp av papper och penna. Med tomma Word dokument. Med tid om dagen. Om natten. Med musik. Utan musik. Ändå ekar det tomt. Medan hjärtat vill. Behöver få ur sig. Ändå så sitter de fast