Ensammast i världen

Jag saknar dig morfar! Det blir värre o värre! Det är som jag är ensammast i världen. Det känns som om ingen förstår, ingen vill förstå. 

Morfar du är den enda som alltid förstått! 
När jag inte duger
Jag ska stå upp mer, säga vad jag tycker, gå på min känsla, se till med att sätta mig själv i främsta rum. Men när jag då försöker markera, säga ifrån och stå upp för mig själv. Ja men då måste jag tänka på den som blir sårad, fundera ut vad gagnar mig osv. 

Hur ska jag vara? För jag duger ju inte som jag är. Berätta då? 


Inga ord i världen tröstar nu

Det är ett liv. Ett liv med morfar. Ett utan honom. Två så olika. Just nu tröstar inga ord i världen. Kanske kommer det en dag när det gör det. Men inte nu. Just nu saknar jag honom så de gör ont. Min bästa vän. Min morfar. Min pappa. Min hjälte. ❤