Och jag vet inte. En del av mig försöker ta de lugnt o njuta. En annan del av mig vill ha mer puls, mer planer o mer fart. Så såvrt. Försöker att inte tänka. Rädd för att bli besviken. Rädd för att känna mig sådär ensam. För ibland är vi bara så olika. Och för mig kan de skava. Kanske är de situationen i sig som gör att jag känner mig tom. Läget i livet känns kaos. Och jag har ångest så ofta att jag snart inte vet hur jag ska stå ut... med livet.
