Hela tiden är den där och tar sig en tugga av mig då o då. Det både river och sliter i mig. Ändå så blev den lite lindrigare efter ett samtal igår kväll. Samtidigt är jag livrädd. Livrädd för att den ska ta död på oss. På vår relation och på vår
familj. Det som jag vill leva och andas för.
Men hur mycket orkar en partner bära? Hur länge står man ut? Och till vilken gräns? Så många frågor. Men så få svar. Mest en massa oro och rädsla.
Jag älskar er! Utan er vore jag ingenting! ❤️
