Nedtryck i skorna.
Efter så här lång tid med ett sådant varierande mående så behövs hela grunden börja byggas på nytt. Särskilt då det slitit hårt att känna sig överkörd och sviken av vänner som man trodde något annat om. Och jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till somliga som ingår i livet då de lever med släktingar som man vill ha en relation till eller oavsett ingår i livets relationer men de gör allt för att lyfta sig själva, anser sig veta bättre och gör allt för att trycka ner andra i skorna så hårt de någonsin går. 

(null)

En älskad dotter. För henne gör jag allt. Och jag vet att hennes kärlek till mig är stor. För henne är mamma o pappa tryggheten i livet. Och de är väl de som är svårast vid förlossningen nu med syskon att jag ska lämna henne så länge med någon annan. Där jag inte är trygg. Personen är inte ond men jag  är inte trygg. Så jag försöker få till att Stella ska få träffa personer som jag är trygg med. Människor som respekterar mig, som inte trycker ner mig och som gett mig känslan att de kan stå tillbaks för att lyfta fram Stella och hennes behov. Som kan lyssna in hennes behov.

Tänk så mycket lättare det är att förstöra relationer genom att såra än att laga med kärlek. 

(null)

Förlåtelse är för mig mycket mer än ord. För mig handlar det om att med handling visa att man förstått och förändrats. Och är villig att visa att man vill. 

Jag tror min resa upp igen från denna omgång med att bli nedtryckt i skorna kommer ta tid och kommer göra ont och kanske finns de relationer som tar slut för alltid. Där de är lika bra att det inte finns något medan andra kan med tiden läka och bli fina relationer som fördjupats. 

Men som sagt, tiden och ett hårt arbete krävs. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress