Nedtryck i skorna.
En älskad dotter. För henne gör jag allt. Och jag vet att hennes kärlek till mig är stor. För henne är mamma o pappa tryggheten i livet. Och de är väl de som är svårast vid förlossningen nu med syskon att jag ska lämna henne så länge med någon annan.
Där jag inte är trygg. Personen är inte ond men jag är inte trygg. Så jag försöker få till att Stella ska få träffa personer som jag är trygg med. Människor som respekterar mig, som inte trycker ner mig och som gett mig känslan att de kan
stå tillbaks för att lyfta fram Stella och hennes behov. Som kan lyssna in hennes behov.
Tänk så mycket lättare det är att förstöra relationer genom att såra än att laga med kärlek.
Förlåtelse är för mig mycket mer än ord. För mig handlar det om att med handling visa att man förstått och förändrats. Och är villig att visa att man vill.
Jag tror min resa upp igen från denna omgång med att bli nedtryckt i skorna kommer ta tid och kommer göra ont och kanske finns de relationer som tar slut för alltid. Där de är lika bra att det inte finns något medan andra kan med tiden läka och bli
fina relationer som fördjupats.
Men som sagt, tiden och ett hårt arbete krävs.