Idag hade jag o min lillebror gemensamt kalas hos mamma. Med morbror och hans fru. Morfar orkade inte vara med. Och de var en märklig känsla att han inte var med. Smärtsamt. En första gång. Jag är så glad för han i söndags orkade vara med. Älskade morfar.
Han som känner mig så väl. Han som är min hjälte. Han som lyssnar. Han som förstår. Han som är kärlek. Ger kärlek. Ger trygghet. Ger allt de där som är sånt vi behöver.
En bild från i söndags.
Morfar med sina tre tjejer ❤️
Och vi tjejer med vår morfar!
