Vart vill jag leva?

Vi pratar om flytt. En del av mig drömmer om att få bo i storstan.  En annan av mig trivs i en småstad. En tredje del av mig vill bo på landet. Försöker tänka och känna. Få fram vad jag vill. Börjar en tanke som faller i diket. Om o om igen. Men så finns den där tanken som började som ett litet frö. Som kanske är den bästa och mest realistiska. Särskilt med barn som förhoppningsvis blir aktiva. Men som jag gärna vill lära att de finns andningsrum och tillfällen i livet när man bara finns till. Och förhoppningsvis så finner de vila i det. Till skillnad från sin mor. 

(null)

Vad är då tanken? Och jag känner hur orden trevar. De är skrämmande. Att skriva ner dem gör de mycket mer läskigt. De blir mer verkliga. Mer lätta att förkasta eller att bygga vidare på. 

Men jag inser att de hus som är realistiskt för oss där vi vill bo är i stan. Där de är nära till aktiviteter och till ett aktivt liv. Bor man så är de svårt att få en tomt som rymmer en massa plats eller möjligheter till projekt som görs om och som lever sitt liv.
Därför har en tanke om att försöka hitta tex ett gammalt missionshus, skolhus eller ett hus med en själ i och låta de bli vårt projekt. Där vi kan drömma oss till, där vi kan spendera ledig tid, där vi tar oss an knasiga projekt, där vi tillåter oss bara vara. 

Ännu bara en tanke. En tanke som gror i mig. 

Vad de blir av detta får vi se? 


Kommentera här: