I väntan på livet
Dagarna går långsamt. Outhärdligt långsamt. Och jag vill bara bort. Bort från mig själv. Står inte ut. Samtidigt är de med ett fåtal personer jag vill umgås med. 
Fick jag bestämma så skulle vi lilla familjen umgås. Gör små resor in till stan, åka till vattnet, vara hemma där vi grejar på var sitt håll men ändå är ihop. Kanske träffa någon/några för en stund. Men inte mer. En stund som jag väljer. Egoistiskt till tusen. Men så här är det. Så känns det. 

Samtidigt tänker jag mycket på våren. På en kropp i förändring. En kropp jag ännu inte känner. Men som aldrig kommer bli som den varit igen. 
Tänker på stil. Vad o hur vill jag se ut. Drömmer mig bort på Pinterest, finner dessa som just nu matchar mina tankar: 

(null)

En enkel men snygg kappa som följer skavankerna

(null)

Dova, jordnära färger o pasteller. 

(null)

En oversized skjorta/tröja som man kan skrota runt i. 

(null)

Fladdriga kimonons som döljer de skavanker kroppen bär på. 

(null)

En skön klänning som döljer men ändå ger en kvinnlighet.

Bekvämt är mitt nya ledord. 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress