Andas

Jag var helt tom. Och tårarna bränner lätt under ögonlocken. Men de jag förmår mig att andas. Långsamt. Ändå så har jag gett mig ut på en slingrig väg. Jag har bestämt mig för att efter allt detta så måste vi hitta ett forum för att prata om hur jag känner. Och vad som sker.  Men först ska vi fira en 100 åring och sen slåss för att den lilla ska få komma... till dess så andas jag. 

Kommentera här: