Avtrubbad?

Vaknar. Vi sover alla just nu i samma rum. Till o med katterna sover hos oss. Maken andas med snarkande andetag, stora tjejen andas också djupa andetag, mini hon andas på samma sätt, hunden snarkar och katterna spinner. Går en vända i sovrummet. Klappar på katter och vovve. Pussar mini på kinderna och vår stora tjej på pannan. 
Jag har världens rikedom här hos mig. 
Ändå ekar de tomt i bröstet på mig. Avtrubbad. Känner en ekande tom oro och ångest. Ingen glädje, ingen tacksamhet det enda ljust i mörkret är mina handlingar. Hur jag agerar med kärlek. Den bor djupt inom mig. Men jag känner den inte ändå finns den hos mig. Det är surrealistiskt på en och samma gång. Vad lever jag för liv? Lever jag eller existerar jag? 
Kategorier: Allmänt
Taggar: livet, tankar;

Kommentera här: