Del 1 av flera.
Jag vet inte om tiden är inne. Kanske ångrar jag mig igen. Raderar. Vem vet. Men nu får de vara värt ett försök.
Jag är inte gjord för att vara gravid. Inte heller är det enklare av att livet har relationer som är komplicerade av olika anledningar. Så sedan ett tag går jag hos en psykolog. Skrämmande. Men otroligt nyttigt för mig. Jag växer långsamt med att börja med o se saker hos mig själv. Inte skylla på andra. För de är lätt. Men jag måste hitta mitt sätt. För att orka leva. För just nu är jag inne i en depression. Vägen tillbaka till en mer balans är lång men finns där. Jag känner en gnutta hopp. I alla fall i skrivande stund.
Fick en depression förra gången med om än annorlunda. Men jag är skörare än vad jag själv vill lyssna till. Men för att hålla ihop behöver jag lyssna till mig själv... så de är en del av den resa jag gör nu medan de ekar tomt här inne.