Rätten till min kropp

(null)


Rätten till min kropp


Uppropet eller som en del kallar det revolutionen #metoo pågår. Hemska historier om hur kvinnor behandlats av män berättas det om. Jag inser att jag varit förskonad, visst stirrande blickar och skamliga förslag på krogen har getts men inte mer.

De som gör mig bestört är när jag tänker på ungdomsledare jag haft som uttryckligen sagt att den korta kjolen eller en extra uppknäppt knapp i blusen när man går in på möte med den o den chefen så får man som man vill. De undergräver alla oss som kämpar för jämnställdhet, som kämpar för att kompetens och kunskap är de som ska värderas. 

Likaså har jag suttit och lyssnat till dessa ledare i deras sätt att kommentera män/killar. De är också i sexistiska ordalag. Ibland även sett deras handlingar med nyp i baken. Vad lär de dessa unga killar? Jo att nypa i baken är okej. 

När de kommer till de fysiska är oerhört ofysisk. De värsta jag vet är när någon tar mig. Utan att jag är bekväm. De som får är mamma, morfar, min dotter, min man och mina närmsta vänner. Men hur många klarar av att stå emot impulsen att inte krama eller ta på mig? Inte många. Ändå har jag varit tydligen. Men som en chef sa " sluta va larvig o så känslig en kram klarar man av" 

Helt otroligt!!

Eller när jag höll på med sport. Utvecklades med bröst i ung ålder. Den äldre kvinnliga ledaren tillsammans med en del andra lag tjejer kände på dem o klämde för att känna om de var äkta, eller om de blivit än större osv...

Och så till ett av mina värsta minnen:

Vi var på tjänsteresa utomlands. De flesta var mest intresserade av vinet. Sista kvällen var de middag. En mysig resturang legades upp och vi satte oss till bords. Några var redan i fin form efter lite vin på rummet. En ung manlig servitör tar upp beställning. Sexistiska skämt dras på svenska. Men så plötsligen när han delat ut dryck så tar hon kvinnan som är chef och ansvarig för oss ett grepp om hans bak och klämmer till. Skratten från vårt bord ekar över torget. Jag sväljer hårt: säger så högt jag förmår; fy fan vilket dåligt beteende. En av kvinnorna som jag fram tills då såg som vän säger han är säkert van vid små bus. 

Maten smakar illa, jag vill bara därifrån. Vi går alla till hotellet. På mitt rum kommer tårarna och jag känner mig smutsig och äcklig. 

Efteråt när jag ska berätta om resan mår jag illa. Skäms. För jag inte gjorde mer...


#metoo så viktigt att vi lär alla rätten till min kropp, rätten att avgöra vem som har min tillåtelse att röra. Oavsett om de är man eller kvinna. 

 


Kommentera här: