Del 3 av flera.
På vingliga ben men ändå fulla med nyfikheten och vilja att upptäcka tar hon sig an världen. Det smittar. Att få se allt ur annat perspektiv. Ta på sig glasögonen att se saker på nytt, våga ge sig hän och nyfiket, envist och glatt ta sig an det som kommer. Även om man inte lyckas vare sig den första eller den tredje gången. Men det ska gå. Lite så är livet även för oss vuxna. De är sällan spikrakt men det går framåt. På olikasätt. Även om framåt innebär att man faller ner i grop. Jag har gjort det. Än en gång. För min senaste diagnos är. REUMATISM. Kanske går det över, kanske stannar det för alltid. Vi får se. Vi får ta det en vecka i taget. Försöker stänga av oron. Det hjälper inte. Inte just nu. Framtiden ger det framtiden ger och så får vi se.
Men just nu känns det lite övermäktigt på insidan. Lite som om en följetong där den som bestämmer inte bestämt sig för hur det ska sluta.
Framtiden. Så oviss. Så skrämmande. Så spännande. Alltsammans på en och samma gång