De är som om den jagar mig in i en vrå. Låser om oss och tvingar mig till att härda ut sällskapet. Och för varje försök att ta mig ut så krymper den vrå vi befinner oss i. Samtidigt känns de som om syret är påväg att ta slut. Någon annan styr med järnhand
och jag kommer inte loss. Jag är i ångestens grepp.
Så fort jag inte är vaksam nog så kommer den. Fångar mig. Och släpar mentalt in mig i en ensam, mörk och trång vrå.