Vardagsstund.blogg.se

Jag ser ett mönster. Mina inlägg kommer om natten. Då tankarna far som mest medan de övriga i huset sover. I natt är de tankar kring vilken värld jag väljer att låta mina barn växa upp i. Är det rätt att skapa liv mitt i all denna ondska? Och hur gör jag för tro på det goda? Och inte låta det onda få begränsa mig? För det gör det... jag inser det. Smärtsamt nog. Men reslusten är inte längre den samma. Inte heller att besöka platser med mycket folk. Kanske beror det på att jag vet att uppstår det panik mitt i en folkmassa så kommer vi fastna med barnvagnen vi kommer hamn mitt i kaoset. På det sättet blir vi enkla offer. Nej jag drömmer om andra typer av semester, så som. Att hyra hus på mindre platser och upptäcka små lokala pärlor. För mötet med lokalbefolkning berikar i förståelsen för andra. Jag tror att det är där och då ett möte kan uppstå. Och det är då förståelser och insikter för varandra kan skapas. Jag hoppas att våra barn en dag kan bege sig ut i världen. Ses sig omkring  och  upptäcka all mångfald som gör jorden så spännande och så unik. Jag vill tro att kärleken vunnen över allt hatet. På ett eller annat sött. Att vi människor förenas i våra olikheter iställetgör att låta dem begränsa oss till ett vi och ett dem. För världen är skrämmande, och jag vet inte hur jag ska göra för att få den att bli mindre skrämmande men jag vet att vi måste. För vår barns skull. För det goda. För kärleken men jag behöver komma på hur?

Skriv inläggstext